 |
| Den ena snyggare än den andra! |
Nu blir det stranden för picnic och solnedgång :)
tisdag 31 januari 2012
Oh Yeah!
För jag är i Noosa med bästa tänkbara sällskap, solen skiner och vi har med flax och Carros hjälp fått en lyxboende för tre nätter.
Katching!!!
Nu blir det stranden för picnic och solnedgång :)
Nu blir det stranden för picnic och solnedgång :)
måndag 30 januari 2012
Bilder Surfers Paradise
 |
| Let´s twist! |
 |
| Vi lever som sanna backpackers och äter nudlar var dag! |
 |
| Australia Day BBQ |
 |
| Fram med armbågarna? |
 |
| Bäst! |
 |
| Våra eviga tävlingar fortsätter, nu i nya lag... Självklart visar Little G´s Team Awesome direkt var skåpet ska stå! Vinst i bowling, jadå! |
 |
| Sufers Paradise, här blir man behandlad som kungligheter! |
 |
| Tittut! |
 |
| Barnen fick sitt... |
 |
| Ett lite för grått Paradise för min smak :( |
Bilder Byron Bay
 |
| Beach 2012 |
 |
| Strandkonstverk som vi beundrade medan vi åt GRATIS pannkakor! |
 |
| Förfestade på Nomads |
 |
| Posar som världens bästa lillasyster! |
 |
| En fin tjej! |
 |
| Hur underbart? |
 |
| Lighthouse-walk: vi gick i princip runt hela udden, upp och ner, ner och upp. En riktigt fin promenad! |
 |
| Vid Australiens "most easterly point" |
 |
| Byron Bay Lighthouse |
 |
| På promnaden, bakom Carro är Watego beach |
 |
| Vi provar att surfa på egen hand. |
 |
| Vilket oftast slutade med pushups på brädan... haha :) |
 |
| Efter drygt tre månader var det dags: vi öppnade Ahlgrens bilar som jag smugglat genom den australienska tullen! |
Don´t follow your dreams, chase them!
De sista dagarna i Byron spenderades väl. Vi låg ännu mer på stranden, jag tog en strandjogg och så gav vi oss på utmaningen att surfa på egen hand. Att bedöma vilket område av stranden som är bäst för att surfa och vilka vågor vi borde gå för utan stöd från någon som verkligen kan visade sig vara riktigt klurigt! Men skam den som ger sig, och till sist lyckades jag stå upp två vågor.
Efter en vecka av sol kom regnet igen och vi hoppade på bussen till Surfers Paradise för att möta upp Kristine och Guro. Det blev flera goda middagar med oss som kockar, förutom på Australia Day då vårt hostel bjöd alla sina gäster på en bbq. Uttrycket "djungelns lag" har aldrig känts så passande förut... Den enda soliga dagen låg vi självklart på stranden, men annars har vi fått roa oss så gott vi kunnat i regn, regn och ännu mer regn. Som tur är håller värmen i sig oavsett, svårare är det väl med motivationen till att hitta på saker. Vi gjorde vårt bästa: spelade 21, yatzy och bowling, gick ut och dansade tills natten blev morgon, lekte på lekplatser och åt choklad. Innan vi lämnade såg jag och Carro dessutom till att boka ytterligare för vår resa.
Efter fyra nätter tog vi bussen upp till Brisbane, en resa på dryga timmen. Nästan uteslutande alla vi har pratat med har klagat på hur tråkigt det ska vara här, men jag tycker inte alls att det är så illa. Vi bor visserligen på ett ganska sunkigt hostel - här finns en gammal tant som skäller och har sig, någon stal vårt bröd och det luktar lite instängt (men annars är det bra!). Utanför hostelets väggar finns en vacker trädgård, roliga broar och en storstad som nästan känns lite mysig. Trots att Brisbane på kartan ser ut att vara nästan lika stor som Sydney så känns det inte så, mycket finns på gångavstånd, vilket kan bero på att vi bor väldigt centralt.
Igår klippte jag och Carro till våra frisyrer lite, vilket var välbehövligt. Jag sa till min frisör att hon skulle ta av så mycket som hon var tvungen till och hon måttade på strax under öronen. För att vara på den säkra sidan bad jag henne att ta lite extra, så nu har jag och Carro samma frisyr.
Vi har nu en dag kvar här innan vi åker vidare mot Noosa, där vi ska ta oss ut till Australia Zoo - Steve Irwins skapelse. Kan ju inte bli annat än häftigt! På fredag kommer vi nog att säga hejdå till Kristine och Guro igen, då jag och Carro ska ut på ett kanot- och campingäventyr i tre dagar!
Det tråkiga vädret ska tydligen hålla i sig ett tag till, men alla vet ju att efter regn kommer solsken - vi håller tummarna för att det blir snart! Tyvärr är det regnperiod i hela Queensland nu, och på sätt och vis är jag lite bitter för att vi reser nu och inte förut. Tröstar mig med att det är varmt ändå och att det mesta blir kul med rätt inställning.
Efter en vecka av sol kom regnet igen och vi hoppade på bussen till Surfers Paradise för att möta upp Kristine och Guro. Det blev flera goda middagar med oss som kockar, förutom på Australia Day då vårt hostel bjöd alla sina gäster på en bbq. Uttrycket "djungelns lag" har aldrig känts så passande förut... Den enda soliga dagen låg vi självklart på stranden, men annars har vi fått roa oss så gott vi kunnat i regn, regn och ännu mer regn. Som tur är håller värmen i sig oavsett, svårare är det väl med motivationen till att hitta på saker. Vi gjorde vårt bästa: spelade 21, yatzy och bowling, gick ut och dansade tills natten blev morgon, lekte på lekplatser och åt choklad. Innan vi lämnade såg jag och Carro dessutom till att boka ytterligare för vår resa.
Efter fyra nätter tog vi bussen upp till Brisbane, en resa på dryga timmen. Nästan uteslutande alla vi har pratat med har klagat på hur tråkigt det ska vara här, men jag tycker inte alls att det är så illa. Vi bor visserligen på ett ganska sunkigt hostel - här finns en gammal tant som skäller och har sig, någon stal vårt bröd och det luktar lite instängt (men annars är det bra!). Utanför hostelets väggar finns en vacker trädgård, roliga broar och en storstad som nästan känns lite mysig. Trots att Brisbane på kartan ser ut att vara nästan lika stor som Sydney så känns det inte så, mycket finns på gångavstånd, vilket kan bero på att vi bor väldigt centralt.
Igår klippte jag och Carro till våra frisyrer lite, vilket var välbehövligt. Jag sa till min frisör att hon skulle ta av så mycket som hon var tvungen till och hon måttade på strax under öronen. För att vara på den säkra sidan bad jag henne att ta lite extra, så nu har jag och Carro samma frisyr.
Vi har nu en dag kvar här innan vi åker vidare mot Noosa, där vi ska ta oss ut till Australia Zoo - Steve Irwins skapelse. Kan ju inte bli annat än häftigt! På fredag kommer vi nog att säga hejdå till Kristine och Guro igen, då jag och Carro ska ut på ett kanot- och campingäventyr i tre dagar!
Det tråkiga vädret ska tydligen hålla i sig ett tag till, men alla vet ju att efter regn kommer solsken - vi håller tummarna för att det blir snart! Tyvärr är det regnperiod i hela Queensland nu, och på sätt och vis är jag lite bitter för att vi reser nu och inte förut. Tröstar mig med att det är varmt ändå och att det mesta blir kul med rätt inställning.
lördag 21 januari 2012
Peace, love and understanding!
Bussresan till Byron från Spot X tog drygt tre timmar men kändes mycket längre. Jag lyckades inte somna, men kunde inte hålla mig vaken. Utanför bussen fanns det inte mycket att se på (inte inne i bussen heller haha) och jag saknade lite för mycket.
Nu har vi spenderat tre dagar här och jag gillar det - massor!
Byron är en mindre surfstad med hippie-feeling. Allt är ganska laidback; kläderna är precis hur som helst, för den som vill röka är utbudet större än stort och stränderna är vita och långa.
När vi kom hit fick vi höra att vädret hade varit kasst i fyra dagar och vi fasade för att vår vecka skulle regna bort! Som tur är verkar vädergudarna vara på vår sida nu - redan på onsdagen sken solen och det har den gjort sedan dess.
Vi har därför jobbat på brännan tillsammans med svenskorna My och Nicole, med ganska så lyckat resultat - jag går mot det röda och Carro mot det bruna! ;)
Det har dessutom blivit lite shopping, ni vet hur det är, varje plagg är det sista... Men den australienska rean är evighetslång och att inte ta till vara på det vore ju synd och skam. Vi har gått ut också: började kvällen på Cheaky Monkeys med en smarrig burgare a la 5 dollar, följde med engelske Ollie och Steve till deras hostel för förfest. Tro mig, tjugo pers i ett litetlitet rum är något alldeles extra! Kvällen slutade på Cocomangos där vi visade vad vi går för på dansgolvet.
Igår tog vi oss upp till fyrtornet som Byron Bay är känt för. Om man är där under "rätt" perioder av året kan man med lite tur få syn på både valar och delfiner. Vi såg knappt något för all svett som rann i våra ögon - det var en rejäl promenad, men definitivt väl värd all möda - så vackert!
//Amanda
Och ja, bilder kommer, förr eller senare!
Nu har vi spenderat tre dagar här och jag gillar det - massor!
Byron är en mindre surfstad med hippie-feeling. Allt är ganska laidback; kläderna är precis hur som helst, för den som vill röka är utbudet större än stort och stränderna är vita och långa.
När vi kom hit fick vi höra att vädret hade varit kasst i fyra dagar och vi fasade för att vår vecka skulle regna bort! Som tur är verkar vädergudarna vara på vår sida nu - redan på onsdagen sken solen och det har den gjort sedan dess.
Vi har därför jobbat på brännan tillsammans med svenskorna My och Nicole, med ganska så lyckat resultat - jag går mot det röda och Carro mot det bruna! ;)
Det har dessutom blivit lite shopping, ni vet hur det är, varje plagg är det sista... Men den australienska rean är evighetslång och att inte ta till vara på det vore ju synd och skam. Vi har gått ut också: började kvällen på Cheaky Monkeys med en smarrig burgare a la 5 dollar, följde med engelske Ollie och Steve till deras hostel för förfest. Tro mig, tjugo pers i ett litetlitet rum är något alldeles extra! Kvällen slutade på Cocomangos där vi visade vad vi går för på dansgolvet.
Igår tog vi oss upp till fyrtornet som Byron Bay är känt för. Om man är där under "rätt" perioder av året kan man med lite tur få syn på både valar och delfiner. Vi såg knappt något för all svett som rann i våra ögon - det var en rejäl promenad, men definitivt väl värd all möda - så vackert!
//Amanda
Och ja, bilder kommer, förr eller senare!
Find your Mojo
Vi kom fram till Spot X strax innan sex på lördagen och blev då visade vårt enastående boende, ett tält med tre bäddar och en liten batterilampa som knappt gav något ljus alls. Men för första gången var det bara vi och det var riktigt skönt! Vi åt en rejäl middag, vilket var välbehövt efter en tio timmars bussresa utan något mer än en macka att äta (strålande planering)... Sedan bestämde vi oss för att testa våra bäddar och de var så sköna att vi blev kvar där resten av kvällen.
Klockan sex på söndag morgon blev vi väckta för att kunna göra oss i ordning för surflektionen som sedan började klockan sju. Lite snabb teori av loja surfinstruktörer med våtdräkten alldeles för långt ner innan vi tog oss ner till stranden. Testade att hoppa upp på brädan och märkte att lite satt i från vår förra kurs. Ute i vattnet fick jag "flyga" över vågorna med en av instruktörernas hjälp och lyckades stå på brädan några vågor, så jag kände mig nöjd. Besvikelsen kom dock när vi fick höra att det bara skulle bli en surflektion per dag, vilket inte stämde överens med vad vi blivit lovade. Så klockan nio på morgonen var vi "klara" med dagens aktiviteter.
Resten av dagen spenderade vi med att äta (massor - de ser verkligen till att man blir mätt!), sova siesta, se film och prata med de andra som var på campen.
Klockan var inte mycket när vi på bäddade ner oss i vårt tält och jag var halvt sovande när Carro såg till att skaka ordentligt med liv i mig: "snälla Amanda, säg att det där inte är en spindel..." Jag kollar och kollar men ser ingenting förrän jag tittar precis till höger om min säng där en gigantisk spindel (knytnäve-storlek) sitter på tältväggen intill mitt huvud! Jag ljuger inte när jag säger att den var hårig och hade huggtänder. Vi freakar båda ut och jag tänkte att jag aldrig skulle kunna somna med den i tältet. Till sist kommer vi med den briljanta iden att Carro vaktar spindeln medan jag hämtar förstärkning. "Vi" fick till sist ut den, och kunde somna gott, men jag kan fortfarande rysa av tanken på att vakna av att den kravlar över mitt ansikte...
Dag två på surfcampen innebar en ny surflektion då vi gjorde framsteg - jag kunde nästan styra brädan lite... Lite. Yeeeew! som en sann surfare skulle skrikit. Efter lektionen åt vi ännu mer mat, jag lärde upp våra nya vänner i 10 000 - lät dem vinna så att de skulle gilla spelet (lyckad taktik). Vi såg en beard lizard, paddlade kajak och gick på grund, planerade vår fortsatta resa och somnade sedan till ännu en film.
Tisdag och vi spenderade vår sista dag på Spot X. Eftersom vi inte hade någon surfing så blev dagen ganska lång men vi nyttjade den till att boka lite inför vår resa, kolla upp vad vi vill göra och när, dricka te i regnet (ja, det har regnat i princip hela tiden under vår vistelse i Spot X...) och skriva dagbok. Äntligen! var känslan när vår buss rullade in på parkeringen tjugo i sex och vi kunde bege oss mot nästa äventyr: Byron Bay.
//Amanda
Resten av bilderna får dyka upp senare - internet här är alldeles, alldeles för långsamt :(
Klockan sex på söndag morgon blev vi väckta för att kunna göra oss i ordning för surflektionen som sedan började klockan sju. Lite snabb teori av loja surfinstruktörer med våtdräkten alldeles för långt ner innan vi tog oss ner till stranden. Testade att hoppa upp på brädan och märkte att lite satt i från vår förra kurs. Ute i vattnet fick jag "flyga" över vågorna med en av instruktörernas hjälp och lyckades stå på brädan några vågor, så jag kände mig nöjd. Besvikelsen kom dock när vi fick höra att det bara skulle bli en surflektion per dag, vilket inte stämde överens med vad vi blivit lovade. Så klockan nio på morgonen var vi "klara" med dagens aktiviteter.
Resten av dagen spenderade vi med att äta (massor - de ser verkligen till att man blir mätt!), sova siesta, se film och prata med de andra som var på campen.
Klockan var inte mycket när vi på bäddade ner oss i vårt tält och jag var halvt sovande när Carro såg till att skaka ordentligt med liv i mig: "snälla Amanda, säg att det där inte är en spindel..." Jag kollar och kollar men ser ingenting förrän jag tittar precis till höger om min säng där en gigantisk spindel (knytnäve-storlek) sitter på tältväggen intill mitt huvud! Jag ljuger inte när jag säger att den var hårig och hade huggtänder. Vi freakar båda ut och jag tänkte att jag aldrig skulle kunna somna med den i tältet. Till sist kommer vi med den briljanta iden att Carro vaktar spindeln medan jag hämtar förstärkning. "Vi" fick till sist ut den, och kunde somna gott, men jag kan fortfarande rysa av tanken på att vakna av att den kravlar över mitt ansikte...
Dag två på surfcampen innebar en ny surflektion då vi gjorde framsteg - jag kunde nästan styra brädan lite... Lite. Yeeeew! som en sann surfare skulle skrikit. Efter lektionen åt vi ännu mer mat, jag lärde upp våra nya vänner i 10 000 - lät dem vinna så att de skulle gilla spelet (lyckad taktik). Vi såg en beard lizard, paddlade kajak och gick på grund, planerade vår fortsatta resa och somnade sedan till ännu en film.
Tisdag och vi spenderade vår sista dag på Spot X. Eftersom vi inte hade någon surfing så blev dagen ganska lång men vi nyttjade den till att boka lite inför vår resa, kolla upp vad vi vill göra och när, dricka te i regnet (ja, det har regnat i princip hela tiden under vår vistelse i Spot X...) och skriva dagbok. Äntligen! var känslan när vår buss rullade in på parkeringen tjugo i sex och vi kunde bege oss mot nästa äventyr: Byron Bay.
//Amanda
Resten av bilderna får dyka upp senare - internet här är alldeles, alldeles för långsamt :(
Det sista av Sydney
Den sista veckan i Sydney var kanske den mest intensiva. Vi gjorde något var dag, och var kväll.
Det fina vädret höll i sig vilket vi självklart såg till att njuta av! De flesta dagarna spenderade vi på Coogee, vår favoritstrand eftersom den har lite av allt.
Tisdagen bjöd på en efterlängtad tur till akvariet tillsammans med Carro och Guro. Jag hade hunnit bygga upp gigantiska förväntningar och därför blev de kanske inte helt motsvarade. Men det är absolut värt ett besök, det finns mycket intressant att läsa och lära och vackra djur och miljöer att se. Jag vet nu varför aborginerna aldrig fångade och dödade näbbdjuret och hur stor skada en plastpåse kan ge och i hur många år. Dessutom fick jag vara ansikte mot ansikte med en HAJ!
På onsdagen fick vi träffa Canny, som jobbar tillsammans med Susanne. Hon är den mest sprudlande och spralliga 30-åring jag någonsin har och förmodligen kommer att träffa. Tillsammans med henne, Susanne, Kristine och Guro gick vi på en thairestaurang i Surry Hills och åt och åt och åt. Jag tror vi beställde in fyra förrätter och sex huvudrätter att dela på, och jag som aldrig vet vad jag ska välja tyckte det var fantastiskt att få ha en expert vid bordet!
Torsdagen kom och Carro serverade köttbullar, potatis och sås på kvällen. Det finns inte så mycket mer att säga än att det var fantastiskt. Svenskt och gott!
När fredagen kom tog vi bussen ut till Coogee en sista gång: Carro, jag, Kristine, Guro och Susanne. Vi grillade biff, ribs och vitlöksbröd efter att ha solat och badat i timmar! Jag och Guro satt längst ut på klippan man inte får sitta på och bara njöt av utsikten. Framåt kvällen tog vi alla bussen till Broadway där vi gick på Max Brenners chokladrestaurang - behöver jag säga att jag ÄLSKADE det?
På allt detta utekvällar som aldrig tycktes ta slut, en gratis taxitur med egyptiska Fred och massor av fin musik.
Att sedan bli avvinkade vid stationen tidig lördagsmorgon efter bara minuters sömn var jobbigt. Det var som att säga hejdå till allt vad trygghet innebär än en gång och ge sig ut på ett nytt äventyr. Sorgligt på sitt sätt, otroligt spännande på sitt sätt.
Det fina vädret höll i sig vilket vi självklart såg till att njuta av! De flesta dagarna spenderade vi på Coogee, vår favoritstrand eftersom den har lite av allt.
Tisdagen bjöd på en efterlängtad tur till akvariet tillsammans med Carro och Guro. Jag hade hunnit bygga upp gigantiska förväntningar och därför blev de kanske inte helt motsvarade. Men det är absolut värt ett besök, det finns mycket intressant att läsa och lära och vackra djur och miljöer att se. Jag vet nu varför aborginerna aldrig fångade och dödade näbbdjuret och hur stor skada en plastpåse kan ge och i hur många år. Dessutom fick jag vara ansikte mot ansikte med en HAJ!
 |
| Ungefär så här rädda var vi! |
På onsdagen fick vi träffa Canny, som jobbar tillsammans med Susanne. Hon är den mest sprudlande och spralliga 30-åring jag någonsin har och förmodligen kommer att träffa. Tillsammans med henne, Susanne, Kristine och Guro gick vi på en thairestaurang i Surry Hills och åt och åt och åt. Jag tror vi beställde in fyra förrätter och sex huvudrätter att dela på, och jag som aldrig vet vad jag ska välja tyckte det var fantastiskt att få ha en expert vid bordet!
 |
| Guro har det fint på Coogee! |
 |
| Thaimat: Kristine, Susanne och Canny |
Torsdagen kom och Carro serverade köttbullar, potatis och sås på kvällen. Det finns inte så mycket mer att säga än att det var fantastiskt. Svenskt och gott!
 |
| Nääästan lika bra som pappas! |
När fredagen kom tog vi bussen ut till Coogee en sista gång: Carro, jag, Kristine, Guro och Susanne. Vi grillade biff, ribs och vitlöksbröd efter att ha solat och badat i timmar! Jag och Guro satt längst ut på klippan man inte får sitta på och bara njöt av utsikten. Framåt kvällen tog vi alla bussen till Broadway där vi gick på Max Brenners chokladrestaurang - behöver jag säga att jag ÄLSKADE det?
 |
| Såg några konstiga typer på bussen och var tvungen att ta en bild! |
 |
| Chokladfondue |
 |
| MUMMA! |
På allt detta utekvällar som aldrig tycktes ta slut, en gratis taxitur med egyptiska Fred och massor av fin musik.
Att sedan bli avvinkade vid stationen tidig lördagsmorgon efter bara minuters sömn var jobbigt. Det var som att säga hejdå till allt vad trygghet innebär än en gång och ge sig ut på ett nytt äventyr. Sorgligt på sitt sätt, otroligt spännande på sitt sätt.
söndag 8 januari 2012
Det regnar här i Sydney idag!
Men bara lite granna...
Berättar lite kort om de senaste dagarna med hjälp av bilder:
 |
| Perfekt för att öva i vattenplaning... |
Berättar lite kort om de senaste dagarna med hjälp av bilder:
 |
| Vi slog på stort och gick på restaurang, maten såg utsökt ut. Breathtaking. Bokstavligt talat, nu har jag ätit chili nog för hela 2012! |
 |
| Carro myser i sanden på Coogee! |
 |
| Vi solar, alla med olika resultat... |
 |
| Alltid lika lovely, Channon! |
 |
| Fem minuter i en dunge var allt som behövdes för att jag skulle få sex gigantiska myggbett över mina ben. |
 |
| Ligger på stranden och tänker "hoppas nu INTE att en av alla dessa fiskmåsar bajsar på mig..." Vad händer? |
 |
| Vi laddar inför Sydney City Festival, roligast av alla har Carro! |
fredag 6 januari 2012
Live the life you love
Jag älskar verkligen att vara här. Igår träffade jag Emma, en vän till familjen, som har och ska resa runt i Australien tillsammans med sin australienska pojkvän Henry och deras vänner. Vi tog alla ett glas på Operabaren medan mörkret sänkte sig över oss och hamnen. Det var lite speciellt och väldigt kul att kunna träffas här i Sydney och att få prata svenska med någon annan än Carro i några timmar. När stora regndroppar började falla över oss sa vi hej och skiljdes åt.
Och vad konstigt det sedan kändes att sitta på ett tåg på andra sidan jorden och tänka att "nu är jag på väg hem". Jag tänkte på svenska - runt omkring mig pratade alla på engelska. Jag lyssnade på samma musik som alltid, tittade ut genom fönstret på samma sätt som alltid - ändå lät inget som förut och inget jag såg var det samma.
Men det känns som hemma här i Sydney, och det känns som hemma i den lilla lägenheten på Sussex Street 339.
Idag har vi haft kuddkrig, ätit nybakta bullar och skrattat massor.
Och jag kommer att sakna allt. Men mest av allt, er.
Coogee - Bondi
Det var en gång en onsdag och en utflykt stod på schemat. Som ALLA vet så kräver utflykter picnic - och därför ställde jag mig att steka pannkakor i nattskjortan. När ryggsäcken var packad åkte vi mot Coogee och sedan påbörjade vi "den långa vandringen" längs kusten. Från Coogee till Bondi är det ungefär 6 km och det tog oss kanske tre timmar med picnicen inräknad.
Hela promenaden bjuder på fina vyer men det som gjorde störst intryck på mig var den stora kyrkogård som helt plötsligt bara var där. Jag har nu läst på lite och vet att den kallas Waverly Cemetary och att det sägs att vyerna här är "worth to die for".
Framme vid Bondi lämnade Carro mig för sin sista arbetsdag (tjoho!) och jag tog ett dopp innan jag slumrade i solen. Med molnen och vinden kom ett gäng svenskar och några norskor: BBQ! Trevligt att träffa lite nytt folk, minst lika trevligt att träffa de gamla.
Vår onsdagskväll avslutades i New Town, på en girlsnight, så nu kan jag pricka av "dansa på en gayklubb" på min bucketlist. Katching!
Hela promenaden bjuder på fina vyer men det som gjorde störst intryck på mig var den stora kyrkogård som helt plötsligt bara var där. Jag har nu läst på lite och vet att den kallas Waverly Cemetary och att det sägs att vyerna här är "worth to die for".
 |
| Waverly Cementary |
 |
| PANNKAKOR! |
Framme vid Bondi lämnade Carro mig för sin sista arbetsdag (tjoho!) och jag tog ett dopp innan jag slumrade i solen. Med molnen och vinden kom ett gäng svenskar och några norskor: BBQ! Trevligt att träffa lite nytt folk, minst lika trevligt att träffa de gamla.
 |
| Hagalna svenskor? |
 |
| Fin himmel! |
 |
| Maddes lover.... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)