Jag älskar verkligen att vara här. Igår träffade jag Emma, en vän till familjen, som har och ska resa runt i Australien tillsammans med sin australienska pojkvän Henry och deras vänner. Vi tog alla ett glas på Operabaren medan mörkret sänkte sig över oss och hamnen. Det var lite speciellt och väldigt kul att kunna träffas här i Sydney och att få prata svenska med någon annan än Carro i några timmar. När stora regndroppar började falla över oss sa vi hej och skiljdes åt.
Och vad konstigt det sedan kändes att sitta på ett tåg på andra sidan jorden och tänka att "nu är jag på väg hem". Jag tänkte på svenska - runt omkring mig pratade alla på engelska. Jag lyssnade på samma musik som alltid, tittade ut genom fönstret på samma sätt som alltid - ändå lät inget som förut och inget jag såg var det samma.
Men det känns som hemma här i Sydney, och det känns som hemma i den lilla lägenheten på Sussex Street 339.
Idag har vi haft kuddkrig, ätit nybakta bullar och skrattat massor.
Och jag kommer att sakna allt. Men mest av allt, er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar