Det sista av Sydney

Den sista veckan i Sydney var kanske den mest intensiva. Vi gjorde något var dag, och var kväll.

Det fina vädret höll i sig vilket vi självklart såg till att njuta av! De flesta dagarna spenderade vi på Coogee, vår favoritstrand eftersom den har lite av allt.

Tisdagen bjöd på en efterlängtad tur till akvariet tillsammans med Carro och Guro. Jag hade hunnit bygga upp gigantiska förväntningar och därför blev de kanske inte helt motsvarade. Men det är absolut värt ett besök, det finns mycket intressant att läsa och lära och vackra djur och miljöer att se. Jag vet nu varför aborginerna aldrig fångade och dödade näbbdjuret och hur stor skada en plastpåse kan ge och i hur många år. Dessutom fick jag vara ansikte mot ansikte med en HAJ!





Ungefär så här rädda var vi!

På onsdagen fick vi träffa Canny, som jobbar tillsammans med Susanne. Hon är den mest sprudlande och spralliga 30-åring jag någonsin har och förmodligen kommer att träffa. Tillsammans med henne, Susanne, Kristine och Guro gick vi på en thairestaurang i Surry Hills och åt och åt och åt. Jag tror vi beställde in fyra förrätter och sex huvudrätter att dela på, och jag som aldrig vet vad jag ska välja tyckte det var fantastiskt att få ha en expert vid bordet!



Guro har det fint på Coogee!



Thaimat: Kristine, Susanne och Canny

Torsdagen kom och Carro serverade köttbullar, potatis och sås på kvällen. Det finns inte så mycket mer att säga än att det var fantastiskt. Svenskt och gott!

Nääästan lika bra som pappas!

När fredagen kom tog vi bussen ut till Coogee en sista gång: Carro, jag, Kristine, Guro och Susanne. Vi grillade biff, ribs och vitlöksbröd efter att ha solat och badat i timmar! Jag och Guro satt längst ut på klippan man inte får sitta på och bara njöt av utsikten. Framåt kvällen tog vi alla bussen till Broadway där vi gick på Max Brenners chokladrestaurang - behöver jag säga att jag ÄLSKADE det?

Såg några konstiga typer på bussen och var tvungen att ta en bild!

Chokladfondue

MUMMA!

På allt detta utekvällar som aldrig tycktes ta slut, en gratis taxitur med egyptiska Fred och massor av fin musik.

Att sedan bli avvinkade vid stationen tidig lördagsmorgon efter bara minuters sömn var jobbigt. Det var som att säga hejdå till allt vad trygghet innebär än en gång och ge sig ut på ett nytt äventyr. Sorgligt på sitt sätt, otroligt spännande på sitt sätt.